MORRIS COMMERCIALS

 

 

 

Morris Cowley MCV 1956, en av de sist tillverkade. Endast ca 60 exemplar tillverkades efter denna.

 

 

Morris (Oxford) Cowley MCV


är representerade av van och pickup. Vanen erbjöd en lätt tillgång till lastutrymmet med dess två sidohängda bakdörrar, och baklämmen på pickupen kunde fällas ner för lättare lastning. Bilarna kallades också Morris Cowley, liksom Oxford:s mer spartanskt utrustade syskon.
Exempelvis saknades i stort sett allt krom.

Sent 1948 och tidigt 1949, när “J-Type “ van* med likadan kapacitet redan var i produktion, började utvecklingsarbetet av MO Oxford saloon-baserade halv tons vans och pick-up (MCV). Den 15 maj, nästan två år efter introduktionen av MO saloon,
lämnade den första kommersiella vanen
Cowleyfabriken, följd sexton dagar senare av den första lätta lastbilen och senare samma vecka kom det första chassiet (endast hytt med ram).

Det stod klart att Lord Nuffield (William Morris) krävde att den nya bilen skulle vara klart identifierbar och designad som den nya Morris Oxford MO. Detta val av utseende gjorde att Oxfordens självbärande kaross inte skulle gå att behålla, och därför valde man att bygga chassiet på traditionellt vis, d.v.s med ram. Denna ram av tunnplåt utvecklades av Projectile Engineering Companys (PECO) pressar i Midlands, medan karosshytten tillverkades av Nuffield Metal Products av The Morris Commercial Cars design team.

De längsgående rambalkarna började där fram på båda sidor om motorrummet, och istället för att sluta vid mittbalken (crossmembern) där torsionsstavarna på saloonen sitter fästade, fortsatte sedan bakåt där de utvidgades och fick en kurva för att rymma bakaxel med bladfjäderpaket. De främre fästena är monterade på de yttre kanterna med en kraftig tvärgående balk som är bultade och nitade på de längsgående rambalkarna, i en oval båge för att rymma kardanaxeln.
Man använde samma golvpressingar och fästen till ramen på både van och pick-up, eftersom de båda är bultade på samma vis till ramen. De flesta paneler är samma som saloonen; framskärmar, innerskärmar, motorrum, halva taket och halva trösklarna, främre halvan av golvet och framdörrarna.
Hela hytten var bultad på ramen och såg ut precis som saloonen, med undantag av torsionsstavarna som var fästa I kraftigare fästen som var svetsade I ramens sidor. De undre länkarmarna var fästa i ramen, medan de övre var monterade i karossen.

Det finns endast ca 200 MCV`s kvar i hela världen. Av dessa är ca 6 % chassien (som den ni ser på bilderna), 20 % är van och 72 % är pick-uper. De flest överlevande finns i Australien med sitt torra klimat, men som också var det största exportlandet. Hela 75 % av de kvarvarande bilarna finns där, med 30 % av dessa i staten New South Wales. I vår klubb finns tre stycken, alla chassien eller pick-up.

I oktober 1956, när den modernare Series III introducerades hade man tillverkat ca 44100 MCV med följande fördelning:
VANS = 30100 (69 %)
TRUCKS = 10600 (25 %)
CHASSIS CABS = 2600 (6 %)

Det är tack vare den bulliga och charmiga designen som det fortfarande dyker upp MCV's runt i världen, från Canada till Nya Zeeland och Brasilien till Danmark, och några tjänar fortfarande troget sina ägare som bruksfordon på landet och t.o.m. som glassbilar drygt femtio år sedan den sista lämnade fabriken!

*J-Type är en skåpbil baserad på Morris Oxford MO mekanik. Se nedan.
Källa: Steve McNicol, Morris Oxford series MO

Research: Mike Parry


 


Morris Cowley MCV Pick Up 1950 

 

 

Morris Minor LCV


 

Morris Minor Van

Morris Minor LCV (Light Commercial Vehicle) började tillverkas 1953, och var en 1/4 ton Pick Up/Van. Dock fanns det prototyper redan 1948. Uppbyggnaden var snarlik Oxford MCV, men var naturligtvis mindre. Motorer och prestanda följde i stort sett de "vanliga" Minor, men det fanns skillnader i bakaxelutväxlingar samt motorer; t.ex. så använde Royal Mail i England de svagare 803 cc motorerna långt efter att de slutade användas i Minor. Liksom Oxford Commercial var Minor LCV mer spartanskt utrustade. Stötfångaren fram var kortare och silverlackerad, navkapslar saknades exempelvis på Royal mails bilar (som var en av de största kunderna), sidolisten på motorhuven etc.
På sena LCV kan man hitta Austin emblem på motorhuven. Dessa bilar var identiska med Morris bilarna för övrigt. Den sista LCV:n tillverkades i februari 1972. Då hade totalt 326627 bilar lämnat bandet i Longbridge, Birmingham. En del av dessa tillverkades dock i Adderly Park.




 

Morris Minor Pick Up

 

Morris J Type (Van)


Morris J Type Van 1950

Morris typ “J Van” visades första gången på 1948 års Commercial Motor show, och de första produktionsmodellerna dök upp hösten 1949. Dessa hade en 3-växlad växellåda kopplad till den 1476 cc sidventilmotorn som också återfanns i Morris Oxford MO, men med en annan förgasare.
Förutom en förändring till hypoidbakaxel efter ca 11,276 byggda bilar, förändrades vanen praktiskt taget inte alls förrän 1957. Det var då den fick BMC: s ”B-motor” med toppventiler samt 4-växlad växellåda, samma som satt i Morris Oxford series II & III m.fl. Dessa bilar blev kända under namnet “JB-vans” eller den Austin-märkta ”101-vans”
Produktionen fortsatte till 1961 (Morris & Austin-bilar räknades samman), med totalt 48620 ex. tillverkade.

Chassinumrena började på 001, och den tidigaste kända bilen I J type registret har nummer J/R 010, registrerad på the Oxford Co-Operative Society den 17 september 1949. Den äldsta ännu rullande bilen har chassinummer J/R 485, och ägs av the Celtic Old Vehicle Owners Club.

Den yngst kända överlevande vanen har chassi nr. 48582, endast 38 tillverkades efter den, som är en GPO planners van och väntar på restaurering.

I Sverige har vi två kända exemplar än så länge, och båda finns med i vår klubb. Se även under Renoveringar & Mektips.

 

Research: Mike Parry
















 

 

 

 

 

 

Morris 1/2 ton Van

 

Morris Half ton Van 1958

 

1/2 ton serie III modellerna började tillverkas i september 1956 och fans som Van, Pick-up och chassi-cab för egen påbyggnad.
Dessa modeller är baserade på den billigare Morris Cowley 1500 men har fått kraftigare bromsar och hjulupphängning (samma som Isis).
1/2 ton Morrisarna har dessutom ram bakom hytten istället för självbärande kaross och levererades som standard med hel soffa men med tillval, en eller två lösa stolar istället.
Tillverkningen upphörde oktober 1960 och fick ge plats åt den 1/2 ton modell som delar kaross med Austin.


 











 

www.morriswolseley.se © 2011